Senaste inläggen

Av Elisabeth Björkman - 9 april 2010 21:58




Nyss var det sportlovsledigt och helt plötsligt var det dags för påsklovsledighet.

Ledighet innebär att det står en massa aktiviteter på schemat. Som idag tex då vi mötte upp Petra, Tjejen och Arrak på morgonen för en promenad tillsammans.   


Tjejen och Arrak visade att de kunde balansera med alla fyra tassarna på en liten sten. Själv har jag inte övat på det så jag lyckades mindre bra, tyckte det räckte gott med att placera framtassarna på stenen. Efter promenaden var det dags för årets första spår. Var riktigt på hugget efter att ha legat i spårträda hela vintern. Hade inte tid att stanna vid apporterna (räcker väl med att snegla lite på dem) och det var till och med en del pipande enl matte som hängde som en vante i spårlinan. Vi tog oss runt spåret och fick med oss alla apporterna i alla fall.  


Efter spåret fick jag ligga i bilen och vila upp mig lite innan det var dags för nästa aktivitet. Simning. Idag gick det lite lugnare än förra gången, då var det en väldig massa plaskande (smått hysteriskt). Idag hade jag matte som livlina och då kändes det lite bättre. Jag hade en gummihöna i munnen som matte också höll i, så gick hon runt poolen med mig i släptåg, då simmade jag betydligt lugnare (matte blev plaskblöt i alla fall, precis som golvet, taket och allt annat i rummet). Krävs nog ytterligare några gånger innan vi klarar det här på egen hand.

  


Efter simningen skall det duschas ordentligt så allt klor försvinner. Som om det inte räckte med det så åker man in i ett rum därefter för att fönas torr. Har ni hört va? Vet ni hur man ser ut i pälsen när man är nybadad och nyfönad??

Igår var vi också här (Haninge Hundhälsa), men då för att träffa Anna Holmgren som gav mig laserbehandling för andra gången. Det är ett fasligt rännande, klämmande och trixandes med allt möjligt nu.

  


Tidigare i veckan, när vi passade på att promenera på golfbanan, sprang vi på Pia och Catch. Ja, till och med två gånger senast veckan har vi lyckats springa på varandra på golfbanan.  


Catch fick passa på att köra en budföring med matte medan jag blev uppbunden och fick vakta träd. Jag får inte göra något sånt roligt som budföring, det räknas som "explosiv" aktivitet och inget för mig för stunden. Trist om ni frågar mig. Har inget emot lite explosivitet.



Jag kan bara konstatera att man blir trött av att vara ledig. Husse och matte har slitit på bra de också. Husse var ledig några dagar förra veckan och tyckte att hallen skulle livas upp lite. Matte höll på att få en chock när hon kom hem från jobbet. Tyckte att det skulle ha varit lämpligt att möjligen diskutera en ev ny färgsättning i hallen före målning. Hon tyckte även att provmålningen kunde ha gjorts i trapphuset istället eftersom det inte är färdigbyggt och ändå skulle målas. Det hela slutade med att matte ägnade påskhelgen åt att måla om hela hallen (i samma färg som tidigare), vilket i och för sig var välbehövligt eftersom väggarna såg ut som  typ schweizerost. Nu är alla hål igenspacklade och hela hallen skiner ( i alla fall tills jag har skakat av mig efter en lerig promenad igen).




Husse övergav hallen och lade energi på att montera upp köksfläkten istället. Ett projekt som har varit en nagel i ögat under flera år och som alla bekanta har älskat att pika husse för.  Fläkten inköptes begagnad på blocket samtidigt som huset levererades 2004, det är ju bara 6 år sedan. Det var bara det att den inte passade ihop med takanslutningen och då blev det till synes enkla momentet till en surdeg istället. Men nu sitter den där och alla är nöjda med att matoset inte längre sätter sig i kökstaket. 

  


Matte tror att fläktaktiviteten har att göra med att att mattes jobbarkompisar som är med i Nyfikenklubben (ett gäng som under 5 års tid har besökt varandra så där var 6:e vecka för att äta lunch och vara allmänt nyfikna) skulle komma på besök. Det kändes som att det var på plats att något hade hänt sedan förra besöket. Till nästa besök kanske det siktas på att trapphuset och möjligen även duschrummet på entréplanet skall vara klart:)  



  

ANNONS
Av Elisabeth Björkman - 27 mars 2010 17:37

Vi får börja med att utse oss själva till årets sämsta bloggare i avseendet att hålla bloggen uppdaterad.  Det beror på att matte fick en tokidé att plocka ut guldkornen bland Kims bilder från resan, det är bara 12.000 bilder att gå igenom. Med trådlöst nätverk och bilderna på en annan dator går det minst sagt trögt. Nu är antalet reducerat till 1000 bilder och idag har en nätverkssladd införskaffats och nu går det med turbofart:) Men, men här kommer nu en längre uppdatering. Dagarna rasar förbi,  blir till veckor som blir till månader och minnesvärda händelser löser av varandra, både roliga incidenter och sånt man kan vara utan.


För att börja med plussidan, som tack och lov är längre än minussidan.


Under sportlovet tog matte ledigt några dagar och lyckades pricka veckans bästa promenadväder på fredagen. Det blev långtur med picnic i solskenet. Jag njuter så klart för fullt över sådana här påfynd som sportlovsledighet.  


Full fart och massor av skoj längs vägen så klart.

  


Vägen är lång till Balingsta, men den var tack och lov plogad så det gick riktigt bra att ta sig fram.

  


Väl framme var det dags att plocka fram picnicen.

Varm choklad och smörgås till matte...

  


... och korv till mig så klart. Har ni sett, en HEL korv, vilken lyx! Mums!

  


Medan matte njöt av solskenet och löste korsord passade jag på att ta igen mig.

zzzzz...

  


Efter vilopausen var det sedan full fart på väg hemåt igen för att vila upp sig inför kommande äventyr.

  


Vi har hunnit med att göra lite nytta också, bl a så har vi träffat Erica, Luke, Lasse och Whilma några gånger för att träna lydnad. Lydnad är färskvara och måste underhållas enligt matte.

  


Whilma har fått en nykomling i familjen. Lilla Tess, en grymt söt liten rottisfröken.

  


Födelsedagsfirande har vi haft en del också. Lillehusse Tobbe har fyllt 17 år och födelsedagsfrukosten serverades enligt önskemål vid 11 tiden. Det var bara det att lilleman nog var lite förväntasfull trots allt och vaknade redan kl 08.00 och därmed var klarvaken när vi kom sjungandes. Som sig bör ska man ju bli väckt av sången, varvid han såklart låtsades sova. Hi, hi måste ha varit 3 långa timmar:)

Tobbe berättade senare att han legat och tittat på TV och för att varje gång någon sprang uppför trappen stängt av TV:n och låtsats sova, allt för finkänslig för att faktiskt påtala att han var vaken. Vi får se om nästa års födelsedagsfrukost blir tidigarelagd..

  


Att få hem lillhusse Kim efter 2 månader var så klart en höjdare. I alla fall för oss här hemma som har saknat honom. Han kom hem brunbränd, glad och helt klart hade värmen tinat upp honom. Dessutom kom han hem med en del karibiska influenser..

  


.. och andra färdigheter, mer eller mindre användbara här hemma i Sverige.


Byssakunskaperna kanske kan komma till användning här hemma får vi hoppas. 

  


Även Kim har hunnit fylla år, denna gång 19 år. Han fick inte förmånen att välja tid för firande utan blev väckt med skönsång redan kl.06.00. Han såg glad ut trots det och prenumerationen på en tidning som handlar om fantasy och Sci-ficition digital art, såg ut att uppskattas.

  


I övrigt har vi varit på aktivitetstur med Petra och hennes kursare vilket var ett trevligt inslag.


Ett veterinnärbesök har avklarats med röntgen och grundlig genomgång. Röntgenbilderna visade att det inte var någon alarmerande fara och inget tydde på L7-S1. Däremot uppdagades en gammal skada i bäckenbotten som vi inte vet var den kommer ifrån. Skadan tros dock inte vara orsaken till problemet, vilket däremot en krånglande biceps (vänster fram) gjorde. Det man kan göra om inte rehab hjälper är att knipsa av senan som sedan får läka ihop med en ärrbildning. Det ger tydligen ett förändrat rörelsemönster men målet får i så fall vara att bli smärtfri. Nu håller vi dock tummarna för att vi inte skall behöva göra något sådant ingrepp utan att rehab hjälper. 


I går träffade vi Anna Holmgren och fick en första laserbehandling på bicepsen. Ytterligare två tider i april är inbokade för laserbehandling, vi ska också simträna 2 ggr/vecka några veckor framåt.


Något förbryllande uppdagades att veterinären hade skrivit "spondylos" i journalen (därav simträningen). Känns lite märkligt eftersom vi efter vet. besöket fick uppfattningen att ryggen var ok. Känner att detta behövs rotas lite djupare i, man vill ju veta att man har koll. Hittade info om spondylys på denna sida http://www.dober.se/spondylos.htm. Känner klart igen symptomen som beskrivs där. Om spondylys står följande:


"Spondylos är en ryggförändring som orsakas av inflammation i diskernas yttre zon. Den medför pålagringar framför allt mellan och under kotkroppar, så att benbryggor bildas. Pålagringarna kan bli så stora att de helt överbygger ett kotmellanrum. Spondylosen är mest aktiv under den period då pålagringarna byggs upp. Under den tiden brukar hunden ha ont och få inflammationer i de muskler runt kotorna som är drabbade. När sedan spondylosen växt klart och stelnat brukar den inte längre orsaka så mycket smärta. Man kan säga att hunden blivit "stelopererad", med sämre rörlighet som följd.


Symtomen varierar men vanligast är ryggsmärtor och rörelsebesvär, oftast i den bakre delen av kroppen.

När diagnosen är ställd är det viktigt att inte hunden överbelastar de drabbade kotorna. För att undvika överbelastning bör inte hunden hoppa, springa efter bollar mm. Man bör inte heller låta den gå i trappor, leka med andra hundar eller med kamptrasor och liknande. Är man oförsiktig kan det gå så illa att spondylosen "bryts" och då flammar muskelinflammationen upp igen, oftast tillsammans med svåra smärtor.

En bra muskulatur runt det drabbade området avlastar och stärker. Den bästa träningen för ryggen är simning. Oftast måste hunden också stå på antiinflammatorisk medicin"


Vi får ta en sak i sänder och just nu är det lugna promenader och medicinering med Metacam (smärtstillande och inflammationshämmande) som gäller. Inget som kan anses som "explosivt" dvs, inget hoppande på stenar, bollar, godisträd, rejsande i skogen eller annat skoj på ett tag. Vi får vara glada över att vi i alla fall får gå på långpromenader. Och vi längtar sååå efter spårsäsongen, det kan ju knappast inte anses "explosivt". Något skoj måste vi ju få sysselsätta hjärncellerna med.























På plussidan att det inte var värre trots allt. Förhoppningarna är goda att bli smärtfri, även om det alltid kommer att finnas där.

Sedan har vi en minussida denna månad också. Tex törstiga, partysugna 17-åringar som vill ha FF hemma. Efter att ha lovat att huset skall vara i exakt samma skick som när vi lämnade det utlovades ett ok till en födelsedagsfest. Kl 18.00 stack vi iväg och 5 tim senare var vi tillbaka hemma igen. Och visst huset var i oförändrat skick, borsett från spritlukten (bara undrar, var fasiken kommer spriten ifrån) som slog emot oss när vi öppnade dörren. Huset var dessutom tomt på folk så när som på en person som "sovandes" hade säckat ihop i Tobbes säng. Efter ett telefonsamtal till föräldrarna återstod att försöka baxa upp den inte alltför alerta tjejen ur sängen. Att ta tag i täcket och därmed dra henne närmare fotänden för att sedan försöka få upp henne resulterade i en smetig och illaluktande upplevelse då påslakanet var delvis täckt med spyor. Även det långa håret och ansiktet (inkl ögonfransar) var prytt med dagens matintag. Väl nere i hallen återstod att få på skor samt att ta sig ned för den hala backen ner till bilen. Med en hink framför sig (tack för den ljusa idén, den kom väl till pass) och Tobbe på ena sidan transporterades fröken i fråga hem till föräldrarna. Väl hemma igen återstod att göra sängen luktfri. Inget ont utan något gott med sig, ska villigt erkänna att vi inte tvättar madrassöverdragen direkt regelbundet. Men nu är Tobbes säng vårstädad och fin:) På plussidan skall med all heder nämnas att den lilla fröken, något ångerfull, tillsammans med sin mamma dök upp följande morgon med en ursäkt och en "förlåt present". Kan bara konstatera, vi har väl alla varit där:)

 Härom dagen kom Kim hem, något upprörd över att han hade spenderat sina sista kronor på att köpa en bok och en tidning och sedan glömt påsen på bussen. I all hast kastade vi oss i bilen för att köra i kapp bussen vilket vi lyckades med vid Huddinge sjukhus. Dock utan påsen vi sökte och med ny chaufför. Efter samtal till bussgaraget för att försäkra oss om att det var rätt buss vi fått fatt i kunde vi konstatera att påsen var spårlöst försvunnen. Vid frågan om Kim var säker på att han hade påsen när han klev på bussen blev svaret något osäkert. Kunde den möjligen ligga kvar på busshållplatsen i Farsta Strand? Knappast troligt att den skulle finnas kvar efter 1 tim, men väl värt ett försök. Tro det eller ej, men den fanns faktiskt kvar, till Kims stora glädje.

Bara undrar, vad skulle man göra med sin tid om man inte hade hund eller barn? Blogga kanske, men om vadå?

På minussidan står även oplanerade kostnader som ibland har en förmåga att klumpa ihop sig mer än annars. Som nu tex. Det började med att husse i en hal nerförsbacke gled in i bilen framför (typ 10 km/tim). Ingen fara, men dock en självrisk på 3.000:- Matte kontrade med att åka dit för fortkörning = 2.400:- Därtill kan vi lägga sviniga elräkningar efter den kalla vintern, veterinär och rehabkostnader, en bil som är i akut behov av service och andra åtgärder (som tex bakluckan som man måste hålla i med en hand om man inte vill ha den tunga bakluckan i huvudet medan man med den andra handen öppnar hundburen och sätter på koppel) och som droppe på moset en nitisk skattmas som rev upp ett flera år gammalt dödsbo. Trodde de var nöjda efter förra året då de fick 35.000:-, nu har de kommit på att de vill ha ännu mer.  Tjoho, är det nu man ska gå och köpa en trisslott och tro att man har turen på sin sida?? Hörde precis på TV att en mångmiljonvinst på lotto saknar ägare. Härmed anmäler vi oss gärna som reserv om ingen intresserad dyker upp.

Det är tur att så små saker som ett litet vårtecken, några små snödroppar, gör en så glad och att man kan lägga andra tråkigheter åt sidan.

Må gott alla bloggvänner. Smyger runt hos er lite då och då även om vi inte har lämnat några fotspår efter oss.. 


ANNONS
Av Elisabeth Björkman - 21 februari 2010 18:41

..nä, inte på oss, men på snöandet. Man ska ju inte gnälla, men måste det vara så djäkla kallt och varför måste det komma mer snö?? Hela tomten är full av snöhögar och smala gångar och det finns ingenstans att lagra all snö som skottas bort. Att promenera, om man nu kan kalla pulsandet i den djupa snön för att promenera, är tungt som attan. Men om vi nu ska vara positiva så är det bra för matte att få upp lite puls och visst är det vackert. Men nä, till Norrland vill vi inte flytta, det är vi ganska säkra på nu.


Idag sprang vi på Minou ute i skogen och vi busade lite i snön tillsammans.

  

Hon var nog allt lite rädd för mig, för hon satte full fart och precis framför slog hon på en tvärnit och vände om till matte. Bestämde mig för att vara snäll och inte skrämma livet ur den lilla lagottotjejen.

  


Sedan hittade jag en gren som jag väldigt gärna ville ha. Med mattes hjälp blev det tillslut en schysst pinne till mig.

  


Sedan for jag fram som en vilde genom snön så snönkockorna yrde runt mig.

 

Hääääärligt!!! Yippieee!!

  


Det var som sagt jag, matte, skogen och en helvetisk massa snö... Bara undrar, var promenerar alla andra??

  


Jodå, så småningom hittade vi en stig där andra hade gått. Till mattes stora lycka kan jag tillägga. Var inte så missnöjd jag heller, det är ju helt klart lite lättare att ta sig fram då.

  


Matte kan inte låta bli att slänga med ytterligare några värmande bilder. Med -15 grader och snöstorm som viner utanför fönstret så känns det sååå avlägset med värme, men sååå härligt. Matte vill också bada med havssköldpaddor och njuta av den värmande solen.

 


Matte skulle även kunna tänka sig att teleportera sig till den här stranden vid Tobago keys, bara för att för en liten, liten stund få hoppa i det kristallklara vattnet, men icke. Hon får nöja sig med att titta på bilderna. Men vad är väl en solvarm strand och turkost vatten mot en uppfriskande snöpromenad i bitande kyla?

  


Kim får experthjälp av en Dominicansk kille som tittade på bilderna i marinbiologi-boken och sedan utan problem visade var i området de olika arterna kunde återfinnas i verkligheten.  

  


Lektionerna avslutades med ett härligt bad från en klippavsats. Tyvärr ligger en tredjedel av klassen magsjuka och nedbäddade i sina hytter på Älva. Av bilderna att döma så verkar Kim ha klarat sig hitintills och vi håller tummarna för att han håller sig frisk den här sista veckan också. Nu återstår några dagar på Nevis och sedan avslutas äventyret nästa helg på Sint Martin, Simpson Bay. Vi hälsar Kim varmt välkommen hem! Mössa, vantar, långkalsonger och massor av kramar väntar på dig:)

  






Av Elisabeth Björkman - 14 februari 2010 10:59

Som vi nämnt tidigare så har matte aldrig provat långfärdsskidor tidigare i sitt drygt 40 åriga liv. Någon gång skall ju bli den första, så imorse vid 07.30 tiden plockade matte fram långfärdsskidorna som hon införskaffade på loppis för en 100-lapp för två veckor sedan och vi gav oss av ut på isen. Att ta sig fram i djup snö var svårare än man kunde ana. Matte levde i tron att man kunde skida uppepå snön, men tji fick hon. Skidorna, med matte på, sjönk envist ner minst 30 cm i snön och det var tungt att ta sig fram. Men skam den som ger sig, hon kämpade på och tog sig fram till ett skidspår och då gick det betydligt lättare. På den plogade isbanan låg ett tunt lager nysnö så vi tog oss hela varvet runt. Långprmenader i all ära, men någon högre puls ger det inte till skillnad från skidandet som satte fart i hela kroppen. Matte var sjöblöt av svett efter 1 timmes tur. Själv joggade jag med och tittade till en början mycket  förundrat på mattes nya sätt att ta sig fram på. Ville först leka med de där konstiga sakerna hon hade på fötterna, men det hade jag inte mycket för då matte gjorde klart för mig att det inte var tillåtet och att det inte var pinnar till mig.

  


Matte tyckte tydligen att det var ett ganska trevlig sätt att ta sig fram på då hon sade att skidorna kommer att användas fler gånger. Tyvärr får jag ju inte dra något nu, men förhoppningsvis till nästa vinter. I förebyggande syfte för att jag skulle vänja mig så fick jag på mig sele och lina, matte ville se om det gick att få mig att springa framför henne. Det gick så där, nu gick det ju som sagt tämligen långsamt framåt och det räckte med att jag joggade lite lätt, mer bredvid än framför, men det var kul tyckte vi båda två. Väl hemma gjorde matte alla hjärtans dag frukost med bla  äggröra och bacon. För att vara på den säkra sidan att inte förlora några kalorier blev det varm chocklad med vispgrädde. Det hör ju liksom ihop med skidåkning..


  


Efter en del envist ringande efter en återbudstid till veterinären (som desstuom ska vara mammaledig) gav det äntligen resultat och bokningskalendern i mars öppnades en enda dag för vår skull, vi känner oss mycket hedrade och tacksamma för det initiativet. Tid bokad för röntgen och undersökning tisdag fm den 16 mars. Det känns bra att äntligen ha fått en tid inbokad.


I övrig händer inte så mycket här, vardagen lunkar på som vanlig men imorgon är dock ett undantag. Då har matte tagit semester och hon ska  iväg på en "må bra dag", tillsammans med en kompis och svägerskan Erica (sheriff zeb´s matte). Det är en 40-års present till Erica och eftersom hon inte vet vad dagen kommer att innehålla så får den även här benämnas som "hemlig". Man vet ju aldrig om hon tassar in och läser min blogg..


Vi börjar alltmer längta efter vår, fågelkvitter, och barmark så man återigen kan spåra (men visst kan man lite smått börja ana vår i luften, eller är det bara mattes önsketänkande??). Dock lär vi nog få vänta ytterligare ett tag innan våren är här på riktigt, snön ser ut att vilja stanna. (fast det är klart, det är ju en förutsättning för att matte skall kunna använda sina långfärdsskidor igen).


Till er vinterfrusna själar så delar vi med oss av lillhusse Kims äventyr från karibien i väntan på att värmen skall komma till oss. Matte är avis och skulle också vilja uppleva allt roligt som klassen får göra på sin resa.


En vacker solnedgång på atlanten..

  


Spänstiga hopp från båten ner i det blå...

  


Efter 25 dagar ute till havs blev några i klassen så glada över att vara i land att de kysste marken:)

  


Efter lärarbyte har kemilektionerna ombord på Älva har nu bytts ut mot marinbiologi och religon. Nedan en vik på Martinique ..  



Kim och Victor mitt uppe i en  lektion om klippstrandens ekologi och alla dess små djur och växter som avslutades med snorkling och bestämning av olika zoner, arter och räkning av individer.

  


På ön Bequia besöktes Orton Kins turtle sanctuary, en fristad för Hawksbillsköldpaddan, där man arbetar för att rädda den utrotningshotade arten.

  


Med vita stränder och palmer som klassrum får halva klassen undervisning i marinbiologi och längre bort får övriga en genomgång i judendomens historia. Killarna i klassen har försett alla med färska kokosnötter att kalasa på som mellanmål (lokala trädklättrare bistod med lite hjälp, och de lär ha skrattat  gott när klassen försökte upprepa deras bedrift att öppna de hårda nötterna).

  













Vi önskar alla en fortsatt trevlig resa, än återstår drygt två veckors äventyr och besök av ytterligare några öar i den karibiska övärlden innan det är dags för hemresa.

 

 

Av Elisabeth Björkman - 30 januari 2010 12:06

Dagen började med att matte chockartat tittade på termometern som visade 21 grader, plus inne och minus ute. Är det möjligen en ny istid på gång?? Hua, matte fick ingen störrre lust att gå på långpromenad med mig efter det. Nu spelar det ju inte någon roll om hon har lust eller inte så hon fick allt bylta på sig och ge sig ut med mig i alla fall. Som tur var kom solen fram och det blev, inte varmt, men åtminstonde lite mindre kallt, och vi fick en väldigt trevlig promenad tillsammans.


Kom igen nu matte, så illa är det väl ändå inte? Efter att ha funderat en stund så bestämde sig matte för att solskenet, den vackra naturen och avsaknaden av lera, mörker och massinvasioner av folk ute, helt klart väger upp den bitande kylan.  


Vi såg en liten fågel som hade kurat ihop sig på en gren. Matte försökte kommunicera att det finns gott om mat på fågelbordet hemma hos oss. Vet inte om budskapet gick fram..

  


Själv vilade jag upp mig lite i snön. Matte nämnde inget till mig om att det finns gott om mat åt mig också. Vägde mig häromdagen, 33,1 kg, det är väl inte så illa? Matte tyckte vikten var helt ok, före kastrationen för 1 år sedan vägde jag precis under 30 kg vilket var lite för lite, men nu får det inte bli ett hekto till enligt matte. Påpekade att det är mina gener (hälften av mina syskon är ju långhåriga) och min välpälsade vinterskrud som gör att jag ser lite rund ut.   


Det här är matte om någon undrar. Det är tur att jag har bra luktsinne, för till utseendet känner man knappt igen någon utomhus nuförtiden.

  

Matte var trött på att pulsa upp nya spår i skogen i den djupa snön, så av bekvämlighetsskäl gick vi längs den plogade och sandade vägen förbi Farsta ridskola. Tittade på hästarna som trotsade kylan och gick och strosade i hagen, sedan gick vi ut över isen på väg hem och behövde endast pulsa i den djupa snön några 100 meter.  

Fick leta efter min boll i snön, blir alltid lika stolt när jag hittar den.

  





Hittade två hinkar i snön också.  Måste så klart undersöka vad det är för något.

 


Tycker att det är snyggare om hinkarna inte står på varandra ser så där prydligt staplade ut.





Så där ja, mycket nöjd med min insats. Ser mycket bättre ut nu! 


  


Efter en dryg timme var det inte bara matte som var kall om fötterna. Till och med jag tyckte att kändes bra att få upp tassarna ur snön, turades om att försöka hålla en av mina fyra tassar borta ur snön. Matte bestämde sig för att vi nog båda två skulle uppskatta att komma in och tina upp i värmen, så vi begav oss av hemåt.  


Någon som inte har det lika kallt är Kim (till höger), här tillsammans med kompisen Victor. De börjar istället bekymra sig över att det börjar bli för varmt. . De har nu ca 1100 sjömil (av 2700) kvar till Karibien, häromdagen såg de ett tankfartyg på håll. Den första båt de har sett sedan de lämnade Teneriffa för drygt två veckor sedan.  Snacka om ödsligt..


Efter 3 metersvågor och störd nattsömn pga svårigheter att sova då de kastas runt i hytterna av sjögången, låg Atlanten helt kav still och hela klassen fick hoppa i och bada. Matte, som helst vill se botten när hon simmar i havet, är tveksam till om hon hade vågat hoppa i. Med ett havsdjup på 5500 m så är det nog inte att tänka på att se något havsbotten. För att inte tala om vilka djur som kan tänkas komma upp ur djupet. En timme efter efter badet fick de sällskap av flera kaskelottvalar, vet ni hur stora de är?? Enorma enligt matte, fast de lever förhoppningsvis på fisk och plankton, eller?? Matte är nöjd så länge de inte ser några hajar, i dessa vatten lever ett större antal mindre trevliga firrar har hon läst.. Hoppas att de snart når land och kan simma vid trevliga långgrunda stränder istället. Det skulle få matte att känna sig mycket lugnare..

  


Det duggar inte direkt tätt mellan blogginläggen från oss för stunden. Matte har varit halvkrasslig och tröttare än vanligt. Sedan gick Tobbes dator sönder, så hon har lånat ut sin dator till honom på obestämd framtid. Lägger dock beslag på den mellan varven, men det blir betydlig mindre datortid just nu. Matte ganska nöjd ändå, hon får en massa andra saker gjorda istället, som tex tömma ur och skrubba hela kylskåpet, rensa lådor fulla med skräp och ja en hel del annat välbehövligt tråkgöra.


Jo, jag skulle ju berätta om sjukgymnastbesöket. Som ni kanske kommer ihåg så haltade jag lite tidigare i höstas och fick träffa en veterinär som inte hittade något fel på mig. Matte, som ändå kände på sig att allt inte stod rätt till (man haltar inte utan anledning), lyckades efter en del väntande få en tid för mig hos Anna Holmgren (diplomerad hundfysioterapeut och hundmassör). Anna har ägnat hösten åt att skriva böcker, hålla föreläsningar m m så hon har inte haft några tider förrän nu. Hur som helst så var vi hos henne i onsdags. Efter lite klämmande och kännande så kunde hon direkt konstatera att jag dels är stel, ömmar i vissa leder fram, har olika stora muskler bak och dessutom ömmar i ryggen. Hon tror att hältan fram kommer från problem bak i ryggen och misstänker L7-S1. (Det är ett förvärvat tillstånd där ryggmärgskanalen mellan ländkotorna och korskotorna blivit trängre. En degeneration av disken som sitter däremellan och man får ett diskbråck. Detta ger en sämre stötdämpning och en ökad rörlighet mellan länd och korskotorna, vilket i sin tur ger förbeningen mellan länd och kors. Förbeningen kan trycka på ryggmärgskanalen och ger då smärta. Slappa ligament runt området gör att nerverna kommer i kläm).Källa www.fraga-veterinaren.se

Tydligen så pass vanligt på schäfrar att när matte skulle beställa tid hos "rätt" veterinär, behövde hon inte ens uppge att jag var en schäfer, det hade hon som tog emot samtalet nästan tagit för givet. Enligt någon statistik matte hittade så var 56% av alla L7-S1 fall schäfrar och hanhundar stod för det dubbla antalet fall. Matchar m a o statistiken mer än väl. Fanns dock ingen ledig tid under hela februari hos denna veterinär och schemat för mars var inte tillgänligt än. Återstår att ringa med jämna mellanrum och hoppas på en återbudstid. Anna nämnde att det kunde vara svårt att få tid, men att vi skulle vänta för att komma till just denna veterinär så då gör vi det. Vi har ju redan varit hos "fel" veterinär och det enda det gav var en magrare plånbok. Tills vi vet mer exakt vad som är fel så blir det heller ingen rehabilitering. Anna trodde att det kan bli fråga om att knapra Rimadyl en period (för att få bort inflammation och få tillbaka rörligheten) och sedan får vi lägga upp en rehabiliteringsplan när vi vet mer och har sett om  röntgen av ryggen visar något som påverkar rehabiliteringsupplägget. Skittrist rent ut sagt, men vi är glada över att förhoppningsvis ändå ha upptäckt problemet innan det gått alltför långt och hoppas på att förutsättningen för att bli återställd är god.


På återseende!

  







Av Elisabeth Björkman - 10 januari 2010 12:16

Idag har jag träffat Smilla, hon är på besök här några veckor framöver. Hon kommer från Åre men ska flytta till Sth, så hon bor hos mattes kompis i väntan på att flyttlass med matte ska komma hit. Smilla älskar vinter och snö precis som jag. Vi hade en trevlig tur tillsammans på förmiddagen idag. Med bara -9 grader ute så kändes det nästan som värmebölja idag. Så snabbt man kan ändra uppfattning om vad som är varmt eller kallt:)


En norrländsk labradortjej är en tjej av rejält virke. Ingen man tacklar omkull bara så där. Till min förvåning stod hon pall för tacklingen utan att röra en fena. Det var som att springa in i en betongvägg och jag höll på att sätta tungan i halsen. Mystiskt..

  


Såklart jagade vi varandra en hel del också. Bra för konditionen för er båda två tyckte matte.

  


Vi tackar Tessan och Smilla för trevligt promenadsällskap och kanske ses vi nästa helg igen.

Nu väntar en HEL arbetsvecka. Hur ska man klara det efter all ledighet undrar matte??

Av Elisabeth Björkman - 9 januari 2010 17:05

Dagen har ägnats åt att städa undan julen. Den är så välkommen när den är i sitt antågande, men inte utan att några veckors julstök och och tomtefnatt räcker för att täcka i alla fall mattes behov av julstämning. Nu finns inte en röd duk eller tomte kvar så långt ögat når här, endast något litet granbarr som envist vägrar låta sig städas undan är kvar. Nu får allt ligga nerpackat i väntan på nästa jul då vi precis som vanligt med spänning kommer att se fram emot den analkande julen. Men som sagt, nu väntar vi bara på att våren skall göra entré, med påskägg, påskris och allt annat som hör påsken till. Men först får vi nog snällt ge oss till tåls tills Kungen Vinter känner sig nöjd med sitt besök för i år.


När vi kom tillbaka från förmiddagspromenaden sken solen och jag som gillar att vara ute ville såklart fortsätta att njuta utomhus. Matte, som är en förstående sådan, lät mig få som jag ville under förutsättning att jag inte blev nedkyld. Hon släpade ut min bädd på verandan och satte på mig täcke och sade att nu kan du få ligga här en stund. Hon hann väl inte mer än in genom dörren förrän jag smög mig iväg från bädden och gjorde min egen bädd i snön. Kallt och skönt tycker jag.   

  


Det blev ett herrejösses liv på matte när hon upptäckte det. Det är en sak att vara ute i kylan när man är i rörelse och en helt annan femma att ligga still när det är mer än -10 grader ute skällde matte och kommendera mig tillbaka till min bädd. Du får gå in och lägga dig om du inte ligger kvar hotade hon. Jag låg därför snällt låg kvar i min bädd, i alla fall tills matte var på rätt sida om dörren igen, dvs på insidan.

  


När matte sitter vid datorn har hon sällskap av fåglarna utanför fönstret som frossar i maten som husse har sett till att de små liven har tillgång till. Massor av mat går det åt för att hålla liv i alla fåglar när det är så här kallt. Helt klart uppskattat, både av fåglarna och av oss åskådare som får njuta av att beskåda de vackra dunbollarna.

  


Genom fönstret hade matte även koll på mig och husse när vi vandrade iväg över isen lite senare. Husse hade den goda smaken att gå åt andra hållet av sjön, man vill ju inte bli uttråkad.

  



Medan husse och jag var ute på äventyr återvände matte till att städa undan den allra sista tomten. Den kommer dock inte tillbaka nästa jul.

  











Av Elisabeth Björkman - 9 januari 2010 11:12

Vi börjar med att tacka Dollar för upplysningen om att Skogens Konungar vi träffade var fredligt sinnade:) Känns skönt att veta att det inte fanns någon som helst anledning till oro! Uppenbarligen fick vårt möte med dem åtminstonde en av dem att vakna på fel sida. (vi hoppas såklart att vi inte har något med detta att göra)! http://www.expressen.se/1.1836080


Kung Vinter har, precis som i januari förra året, anlänt med besked. Kl 09.30 hade solen vågat sig fram och temperaturen hade stigit såpass att den visade "bara" minus 18,7 grader, vilket fick matte att efter en kvarts påklädning ge sig ut med mig i hasorna.


Trots att vi bor endast ett stenkast från Stockholm City, fick vi uppleva gnistrande vit, orörd snö där ingen annan har gått. Det känns helt fantastiskt! Inte kan man sura en sådan här dag, trots kylan.

  


Lite kallt om nosen kanske, men va sjutton. Kom igen nu matte så busar vi!

     


Hittade en liten snöboll att leka med.

  


Den plogade isbanan var dock lite i halaste laget för mig och jag kände mig inte helt bekväm med läget.

  


Tjoho!! Tog ett snabbt hopp därifrån till andra sidan snövallen där isen var snötäckt och betydlig mer promenadvänlig i mitt tycke.

  



Märkligt (?) nog var vi helt ensamma ute på isen. Med en plogad bana, flera km lång, helt för oss själva, nästintill utanför husknuten kunde vi inte annat än att  njuta i fulla drag av denna fantastiska dag. Dessutom är vi lediga och vi kan glädjas åt det novembertunga, grå molntäckets frånvaro och att alla mörka, regniga och leriga promenader nu är ett minne blott. Nä, inte gnäller vi inte!! Vi njuter!!!



Lillhusse Kims klass hälsar genom deras logg från sydligare breddgrader att de flesta i klassen börjar få "sjöben" och att ingen längtar hem trots att de efter första dygnet till havs kläckte citatet "- vi är som små spädbarn igen, vi äter, sover och kräks":) De nyfikna kan läsa mer på skolans seglingslogg: http://www.segling-ml.se/ (klicka sedan på loggböcker), kanske har någon ungdomar i åldern när det är dags att välja gymnasium nu. Kim har under hela skoltiden varit otroligt nöjd med sitt gymnasieval, natur med marinbiologiinriktning, så vi kan varmt rekomendera Marina Läroverket till dem som ev är intresserade. Med denna fantastiska segling som avslutning på skoltiden så får de alla med sig många underbara minnen för resten av livet.
Bilden är från en av gårdagens upplevelser.

  



Presentation

Omröstning

Hur hittade du till min blogg?
 Fick adressen av husse eller matte
 Fick adressen från en bekant till husse eller matte
 Via en länk på en annan blogg
 Sökte efter något på nätet och hamnade här
 Ren slump
 Annat

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2010
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ Om vår Schäfer Sacco med Blogkeen
Följ Om vår Schäfer Sacco med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se