Återigen skriver vi en liten minnesblogg. Det känns som att det är allt för ofta och lika tråkigt varje gång. Någon mister en kär familjemedlem, för det är ju precis vad de är våra underbara, älskade hundar. Aldrig några sura miner utan alltid samma gränslösa glädje när man kommer hem, om man så bara varit ner till brevlådan och tillbaka. En mjuk härlig päls, en viftande svans, spetsade öron som alltid håller koll och milda, varma, nyfkna ögon, alltid lika glada och förväntansfulla inför nya äventyr.

I förra veckan somnade Extra in, bara 3 år gammal, och lämnade sin älskade familj för äventyr på egen hand på andra sidan regnbågsbron. En obotlig skelettsjukdom tog dig ifrån jordelivet alltför tidigt. Våra varmaste tröstkramar till matte Pia med familj som otröstligt saknar sin vän som har lämnat ett så stort tomrum efter sig.

Sacco sänder ett varmt tack för fina minnen och roliga stunder tillsammans.

Har varit i Nynäshamn på skärgårdscupen idag. Vi har inte tävlat själva utan var bara där som åskådare, lite ångrade sig nog matte att hon inte anmälde sig trots allt. Igår, när det var så varmt, sade hon vilken tur att vi inte anmälde oss. Men som sagt idag när vi väl var på plats och det var tämligen svalt ute så visst hade det varit lite roligt att vara med och tävla. Vi var hejarklack åt Petra och Arrak istället som var där även igår och tävlade (debut i LK I) men ville prova lyckan även idag då de trots fina insatser (både 10 och 9,5 poängare på vissa moment) nollade två moment och inte klarade sig förbi 1:a prisgränsen igår.

Hur som helst vi slog oss ner i gröngräset och njöt av att titta på alla fina hundar och duktiga ekipage som deltog. Matte hade tagit med paraply till mig om det skulle bli varmt. Tyckte paraplyet var lite obehagligt så jag flyttade mig ut i solen och matte fick packa ihop paraplyet.

Arrak på väg in till platsliggningen, han måste ha läst skylten:)

Platsliggningen blev en rysare då hunden närmast Arrak samt ytterligare en reste sig. Arrak var dock superduktigt och låg snällt kvar.

Petra och Arrak på väg ut från tävlingsplanen efter genomförd  tävling. Jämna fina poäng, men apporteringen som igår gav en 10:a blev bara 6,5 idag då apporten tyvärr åkte i backen och hoppet som igår gav 9,5 poäng blev också lite lägre då Arrak inte ville sätta sig idag. Slutsumman av alla moment blev förargliga 159,5 poäng, gränsen för 1:a pris går ju vid 160 p.. Det går inte att komma närmare än så. Trist, men helgen gav säkert en hel del erfarenheter att ta med sig hem.

Sedan gick matte och jag på shoppingrunda och tittade i stånden. Vid ett stånd kom det plötsligt en liten tjej framkrypandes under bordet. 

Hon verkade gilla mig och ville nästan krypa in under skinnet på mig. Hade ingen lust att dela med mig av mitt skinn så jag gick därifrån efter att ha luktat lite på henne.

Det var nog minst hundra hundar där idag. Snyggast var nog den här tjejen sade matte. Jag var inte så intresserad av henne heller trots att hon var väldigt intresserad av att få hälsa på mig. Lade mig ner och sov istället.
Va då? Jag var ju trött ju!

En bild på mattes shopping. Supergott te som doftar juvligt och lite skärgårdssylt att ha till pannkakor. Bara undrar, varför shoppades det INGENTING till mig??

Nu ska vi visst iväg på en aktivitetspromenad med en av Petras hundkurser. Ha det gott allesammans! Snart är det semester för matte också, tjoho!!

Började med att träffa Petra, Tjejen och Arrak strax efter kl 07.00 både lördag och söndag morgon för att spåra på de nyslagna ängarna. Näst intill outhärdligt varmt redan så dags. I lördags åkte vi sedantill klubben för att träna lydnad. I söndags däremot avvek vi efter spåret för en söndagsutflykt till havet. Vi kom iväg lite sent, men efter att ha plockat upp mattes svärmor på vägen så kom vi fram till Gålö vid 12-tiden. Skulle ha åkt till Södersve på Ingarö, men ändrade oss då vi ville vara på den säkra sidan då Gålö har hundbad.

Åkte visst till fel badplats trots allt för väl framme så fanns det skyltar om att pälsklädda fyrbentingar inte var välkomna. Smög upp i skogskanten och hoppades att ingen skulle ta illa upp. Träffade den här söta 9-åriga damen som desstutom höglöpte. Hon gillade visst mitt sällskap där i skuggan. Själv brydde jag mig inte så mycket om henne trots löpet.

Fyllde en viktig funktion och vaktade matsäcken så ingen gick förbi och snodde den. Såg inga tjuvar och kunde ta det lungt och överblicka badområdet i stället.

Efter en timme så blev det skugga även nedanför berget och jag lade mig tillrätta i gräset. Nöjd att jag fick följa med då matte var lite tveksam pga värmen. För säkerhets skull hade hon tagit med paraplyn till mig, men eftersom jag inte behövde dem lade lillhussarna glatt beslag på dem i stället.

På väg hem från Gålö stannade vi till en snabbis hos Zebban. Konstaterade både förvånat och glädjande att de hade kört Zebbe i torktumlaren och att han därmed hade krymt avsevärt. Han hade inte alls samma pondus som vanligt. Mycket trevlig överraskning!

Oooops! Det dröjde dock inte många sekunder innan jag insåg mitt stora misstag. Han hade inte alls krymt, eller så hade han genomgått en blixtsnabb förvandling när jag vände ryggen till, som Hulken ni vet. Zebban var snabbt på plats och studerade mig som vanligt på alldeles för nära håll enligt mitt tycke.

Det var då poletten ramlade ner hos mig. De har blivit två!!
Jag insåg snabbt att jag går en tuff framtid till mötes, jag kommer att få två personliga polisinspektörer som hänger över mig, redo att sätta dit mig om de kan.

Den lilla var väldigt inställsam, gosade och låg på rygg, här i Kims knä. 

 Det pjoskades ordentligt. Alla tyckte han var SÅ fin, SÅ len, SÅ mysig och luktade SÅ gott.  Bestämde mig för att kolla av det sistnämnda. Instämmde inte, tyckte inte alls att han luktade gott.

Jag ville gärna ha min flock för mig själv så jag kröp ihop bredvid Tobbe så jag kunde se till att den lilla inte lade beslag på honom också. Sådana här småttingar har krokodiltänder sade matte och i nästa sekund fick jag känna av dem då han försökte äta upp mina tassar.

Jag talade om för honom vad som händer om han gör om det och bad honom nogsamt att spana in mina tänder. Han lyssnade och studerade dem både intresserat och uppmärksamt. Tror ni budskapet gick hem? Icke! Det gick inte lång stund förrän han tog tag med tänder i min svans. Helt ofattbart!! Jag bara undrar, har dagens ungdomar ingen respekt alls för oss lite äldre??

Förlåt, pep han och till och med jag smälte när jag fick den här blicken.

12 veckor gammal är han Zebbans lilla Luke, döpt efter familjen Macahan.

Efter att ha lyssnat väldigt länge på hur söt och go han är så orkade jag inte höra mer utan hoppade in i bilen i stället. Jag då? Jag är väl också söt och go??

Ja, ja, det är bara att gilla läget och självklart hälsar vi honom välkommen till familjen! Måste säga att jag tycker Zebban är tålmodig som accepterar att Luke biter sig tag i hans öron och hänger i svansen på honom. 

Fick en sen kvällspromenad med bad i Ågesta på kvällen när det hade blivit lite svalare ute. Träffade en mycket trevlig Rhodesian Ridgeback tik och vi hade mycket skoj en stund. Badade tillsammans och jagade varandra genom skogen. En mycket trevlig avslutning på dagen.

Gårdagen bjöd på en hel del pulshöjande upplevelser. Dagen började med att det packades och fixades på morgonen. Började ana oråd när den långa morgonpromenaden reducerades till en kortare behovsrunda. Sedan packade hela familjen in sig i bilen för att därefter kliva på en Waxholmsbåt med destination Utö. En stor trevlig båt med gott om plats både inne och ute. Allt väl så långt. Matte lovade att vi hade en trevlig utflykt framför oss.

Det visade sig snart att målet inte var Utö då mattes bror hämtade oss där med en lite mindre båt för vidare färd ut till en liten kobbe i havet.

Matte och jag placerade oss på fördäck och vi puttrade ut ur hamnen. Sedan började det gå fort, i närmare 18 knop for vi fram över Mysingen som dagen till ära låg alldeles stilla (här kan det blåsa rejält och vara otäckt enl matte). Jag är ingen van båtpassagerare och visste inte vad jag skulle tycka om situationen, det ven runt öronen och guppade när vi for fram över vågorna som andra båtar dragit upp. Matte såg ut att njuta för fullt i solskenet så jag kunde inte annat än att hålla mig lugn jag också men för att vara på den säkra sidan var jag ju tvungen att pipa en del för att uttrycka min oro. Jag är ju en schäfer, trots allt.

Här är vi på väg ut från Utö hamn, än så länge i sakta mak.

Färden varade inte så länge tack och lov (enligt min mening), efter en kvart var vi framme vid målet för dagen. Det var inte utan att jag drog en lättad suck när jag skymtade klipporna och förstod att jag snart skulle få gå i land. Pulsen började precis återgå till normal nivå när jag utsattes för nästa chock. Jag hann inte mer än att sätta framtassarna på fast mark när jag välkomnades av polisinspektör Zeb. Pulsen steg direkt, vad kommer härnäst? Jag bara undrar?

Polisinspektör Zeb gjorde genast klart för mig vem som var boss på ön om jag nu händelsvis hade glömt det. Matte tillägger att han aldrig rörde ett hårstrå på mig, han bara tittar, väldigt mycket, med VÄLDIGT mycket pondus.

Jag var tydligen väldigt intressant och han var mig hack i häl vart jag än gick. Jag bara undrar, är det här vad som kallas för trevlig utflykt??

 För att försäkra mig om att jag hade förstått budskapet lade han direkt beslag på mina lillhussar också. Helt onödigt, han hade tre egna med sig, räckte inte det?

Lyckades smita iväg på egen hand med husse en stund. Tog mig en avkopplande simtur i viken i stället.

Husse kastade pinne med mig också. Det verkar bli en trevlig utflykt för min del också trots allt.

Zebbans lillhussar övade prickskytte på en flaska. Perfekt med lite skotträning på köpet för mig. Luftgevär låter inte så högt så det blev en bra nivå att börja på innan vi beger oss ner till klubben hemma för riktigt skotträning.

Efter lunchen gick Zebban och jag på promenad tillsammans. Det var vackert även på andra sidan ön.

Hoppade upp på en sten och blev mycket nöjd när jag insåg att Zebban inte kunde komma på hur han skulle ta sig upp med en gång. Passade på att njuta av känslan att titta ner på Zebban. Mycket angenämnt, skulle kunna vänja mig denna känsla (dream on sade matte)..

Såklart fick vi posera längst ut på klipporna.

Efter promenaden var jag mycket trött och orkade knappt hålla upp huvudet.

Till slut gick det bara inte längre. Jag somnade som en stock på berget tillsammans med husse. Vet inte vad han hade gjort för att bli så trött?

Det var inte bara vi som tog en tupplur. Tobias, som hade varit så förutseende att ta med sig en kudde sov gott han också.

Sjön suger sade matte, som faktiskt inte sov för en gångs skull.

Fram emot eftermiddagen var det dags att bege sig hemåt igen för hela gänget. Alla kom inte med på bild, men här är de flesta i alla fall. Jag bevakar på lite håll att allt går rätt till och att ingen blir lämnad kvar på ön.

Efter lite övertalning tassade jag kungt och snyggt upp för stegen och kom med på båten jag också (såg ju hur Zebban gjorde och jag kan ju inte vara sämre jag). Blev väldigt trött igen och passade på att sova en stund till där under bordet. 

Matte passade på att njuta av den vackra utsikten som hemfärden bjöd på. Det är sådana här dagar som bunkrar energi i själen för att sparsamt kunna plocka fram vid behov i vintermörkret längre fram.

Vi tackar hela gänget för en fantastisk dag och för att vi möjlighet att slå följe. Extra stort tack för skjutsen! Vi bjuder gärna igen på middag vilken dag ni vill, det är bara att hojta till så slår vi på pannan!

Hoppas att ni alla hade en trevlig midsommar trots kylan och regnet. Själv tillbringade jag midsommarafton tillsammans med Smulan, en mycket trevlig beardedcollietjej. Vi busade runt i trädgården och jagade varandra trots regnet. Tyckte lite synd om Simba, terrierkillen som hon bor ihop med. Han fick tillbringa kvällen i sovrummet. Våra mattar tyckte inte att vi behövde umgås mer än på koppelpromenad tillsammans.  Klokt tänkt tycker jag, vi är inte så där jätteförtjusta i varandra. Tack till Fajsa och Miche för en trevlig kväll! Tyvärr hade inte matte någon kamera med sig så vi har inga bilder att visa.

Imorgon ska jag försöka hinna med att berätta vad jag har gjort idag. Kan säga att jag är tämligen trött av dagens alla intryck.

Igår skulle bilen till bildoktorn för byte av några icke fungerande delar. Eftersom det enligt väderkartan skulle vara mulet (men inte regn) bestämde sig matte för att tillbringa en heldag i skogen med mig medan vi väntade på att bilen skulle bli klar för att slippa åka fram och tillbaka för att hämta och lämna den.

Vi började med ett fikastopp hos Affe och Petras föräldrar där vi slog oss ner för en pratstund på deras mysiga inbyggda uteplats medan vi väntade på att Petra, som också skulle följa med på långtur, skulle komma hem från jobbet. Tyvärr missade matte att ta kort när jag provsov Affes favoritplats. Väldigt trevlig var det i alla fall. Vid 12.30 kom Petra, Tjejen och Arrak och vi gav oss iväg. Det började bra och vädret höll sig som utlovat - mulet.

När vi kommit en bit in i skogen gjorde vi ett stopp och körde lite uppletande. Här sitter vi och väntar på att få komma igång. Vi är alla laddade upp till öronen:)

Ett lätt duggregn gjorde oss sällskap när vi gick vidare ner mot sjön. Blev törstig och stannade för att dricka lite vatten. Tjejen och Arrak, som gick först, blev genast oroliga när de hörde att jag stannade till och vände sig om för att kontrollera att de inte tappade bort mig. Det var omtänksamt av dem tycker jag.

Väl framme vid sjön slog vi oss ner och jag fick vakta träd medan matte gick ett spår åt mig. De andra tog skydd under ett träd för att komma undan regnet som envist duggade vidare.

Medan spåret låg till sig dukade matte fram lite picnic. Arrak tyckte att det såg väldigt gott ut med laxbaugett och hade gärna velat smaka lite. Som tur var tappades både ett salladsblad och en gurk- och tomatbit.Tyvärr inte en endast laxbit på marken..

Själv var jag lite putt som fick vakta träd en bit bort och varken fick ligga på picnicfilten eller vara med och bevaka vad som ramlade av baugetterna. Orättvist tycker jag och passade på att lipa lite när jag trodde att ingen såg.

Fick gå mitt spår sedan. Det gick väldigt bra idag sade matte som var nöjd med att jag markerade alla apporter.  Vi packade ihop efter oss för att gå vidare till Haninge brukshundsklubb. Det visade sig vara städdag där så vi bestämde oss för att gå vidare. Såg dess två små fågelungar i gräset precis vid klubben. Ser ni båda två? Den ena flaxar med vingarna och den andra, med gul nacke sitter precis nedanför. Vi hoppas att de klarar sig.

Vid 15.30 var vi tillbaka vid Åbylund och matte och jag gick vidare på egen hand. Det envisa duggandet var nu lite mer ihållande och vi började bli ganska blöta, men det var skönt ändå att strosa runt i skogen. Efter ett telefonsamtal till bilmeken visade det sig att det tydligen hade strulat till sig och att det skulle ta längre tid än beräknat att få bilen klar. Vi vände då om och tog pendeltåget hem. Det blev i alla fall en tur på nästan 5 timmar och matte, som hade gummistövlar på sig, fick skavsår på fötterna och var kall och frusen. Själv var jag jättetrött och längtade hem jag också. När vi kom till tomtgränsen hemma satsade jag mina sista krafter på en språngmarsch uppför backen fram till entrédörren. Åh så skönt det var att få krypa upp i soffhörnet (jodå, ni läste rätt, jag har med husse och mattes godkännande mutat in ett soffhörn som mitt).

Vi säger tack till Petra, Tjejen och Arrak som snällt gjorde oss sällskap trots regnet!

Avslutningsvis vill matte ge en eloge till Tobbe som var så snäll i torsdagskväll. Matte smet i väg med mig efter jobbet och lade spår och sedan tränade vi lydnad på klubben med Petra, Tjejen och Arrak. När vi sedan kom hem strax före kl 21.00 var matte både trött och hungrig.Tobbe hade då först tagit moppen till affären för att handla och sedan gjort världens godaste middag, pannbiff, färskpotatis, stekt lök, broccoli. Allt väl inslaget i folie för att hålla sig varmt tills vi kom hem.  Aldrig har väl en middag smakat så bra som denna! Tack Tobbe - du är en riktig pärla!!

Idag har jag inten lust att gå ut alls, ligger kvar i min bädd och tittar åt andra hållet när matte öppnar ytterdörren... ligger och väntar på att husse, som har varit på Gotland och åkt hoj, ska komma hem och pyssla om mig lite.

Ha en bra dag allesammans och hoppas att ni inte regnar bort!

Idag har jag varit utflykt med Mac. Han skulle egentligen ha sovit hos oss men hans matte blev sjuk och låg hemma med hög feber så det blev inget jobbande för hennes del. Matte tyckte att Mac kunde få följa med oss på utflykt i alla fall så hans matte kunde få vila upp sig och slippa tänka på att promenera med honom. Sagt och gjort, vi åkte och plockade upp honom och styrde kosan mot målet för dagen - Lida friluftsområde i Tullinge. Husse och matte har pratat i flera år om att åka dit någon dag och tyckte att idag var en väldigt bra dag för en rikigt lång promenad. Det visade sig dock vara en mycket dåligt idé för när vi väl kom fram dit så var det mountinbike tävlingar där - i storleksordningen typ SM. Miljontals cyklister överallt och alla promenadstigar var avstängda för oss som inte tog oss fram med hjul.

Efter ett mycket kort besök var det bara att packa in sig i bilen igen och hitta på ett nytt utflyktsmål. Det fick bli Hellasgården i stället, bara 2,8 mil bort på andra sidan stan, jag ska inte upprepa orden som slapp ur mattes mun.

Här har vi äntligen kommit iväg på vår promenad som nu inte blev rikigt så lång som det var tänkt från början.

Stannade och drack lite vatten längs vägen. Såg att Mac gjorde så här så jag gjorde likadant. Han gillar inte vatten så värst mycket så han tittade på medan jag passade på att svalka tassarna lite innan vi gick vidare.

Sedan lunkade vi på tillsammans sida vid sida genom skogen. Mycket folk var det ute denna dag så vi fick snällt gå kopplade idag.

Efter promenaden så hade det hunnit bli lunchdags och vi slog oss ned en stund. Det var skönt att koppla av och ta det lugnt en stund tyckte både jag och Mac.

 Det luktar något sade Mac..

 Klart det gör, det är ju lunchdags. Jag var fräck nog att se efter lite närmare exakt vad det var som luktade så gott. Det var skinkan på mattes smörgås. Fick inte smaka en endaste bit och jag vågade inte provsmaka utan tillåtelse - se men inte röra. Som tur var hade matte med sig några bitar kalkon som vi fick provsmaka istället. Tack snälla Tobbes klass som sparade så mycket kalkonpålägg så det räcker till både matsäck och godisträd åt mig!

Just det, Tobbe har ju varit på bal också - riktigt finklädd kvällen till ära.

Once in a lifetime eller first in a lifetime, det är frågan:)

Den här veckan började inte något vidare. I tisdags blev husse av med jobbet, vilket inte var helt oväntat då Ericsson redan vid årsskiftet varslade ett par hundra personer. Inte roligare för det, men inget ont utan något gott med sig - jag har ju husse hemma nu och inga bekymmer är det med att pussla ihop rastningshjälp åt mig på dagarna. Jag fick i alla fall fördel av det, trots att jag tycker det är tråkigt för husses skull. Förhoppningsvis, enligt husse och mattes perspektiv, så har det kanske redan löst sig med ett nytt jobb, det är dock inte klart än så vi håller tummarna för att det går vägen.

Gick till Kvarnsjön med matte i lördags. En härlig promenad och en skog full av tikar och trevliga hussar och mattar visade det sig. Det började med att vi träffade lilla Telma (skulle tro att det är en tjej Kasper skulle gilla. Hon tyckte dock att jag var en otäck typ och såg väldigt lättad ut när hon fick gå därifrån. Lite sårad blev jag nog, jag är ju en snäll kille..

Brukar nästan aldrig, eller väldigt sällan i alla fall, träffa någon i den här skogen. Men idag var det många ute på promenad och vi sprang ävenpå två flat tjejer. Har träffat dem förut så jag visste att lilltjejen älskar att busa (hon är inte ens 1 år gammal), medan den äldre damen ska man passa sig för. Hade väldigt roligt en stund och röjde runt och jagade varandra.

Hon visade sig ha en väldigt snäll husse dessutom. Han bjöd mig på gott godis. Mums!!

 När vi kom fram till Kvarnsjön inspekterade vi grodynglen och kunde konstatera att de hade vuxit till sig sedan sist. Dröjer tack och lov ytterligare ett tag innan de kommer upp på land så vi ska nog hinna med några promenader till hit innan det är kört pga grodinvasion i skogen.

Var varm och svettig efter att ha lekt med Flat-tjejen. Passade på att träna simhopp och svalka mig lite. Tycker nog att jag borde få stilpoäng. Visst ser det tjusigt ut?

Sedan blev det vilopaus medan matte riggade ett godisträd åt mig. Vet ni hur sölig hon är?? Det tog henne tre gånger så lång tid att rigga trädet åt mig som det tog mig att leta upp och äta upp alla gobitarna.

Till slut var hon i allafall klar och jag fick sätta igång. Undrar bara varför hon ska envisas med att sätta några så högt upp?

Sedan var det baddags igen. Provade dykning den här gången, eller kanske mer snorkling. Misslyckat simhopp - magplask enligt mattes mening. Vi är inte helt överens...

Sedan hade jag turen att springa på ytterligare två tjejer. Matte (ok då, jag också) tyckte att de var så söta.

Och inte nog med det - de hade dessutom en mycket trevlig och förstående matte som bjöd mig på godis. Det finns hopp om mänskligheten!!